69 1För sångmästaren, efter »Liljor»; av David. (2) Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet. 2Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig. 3Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud. 4Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda. 5Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.   6Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud. 7Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte; 8främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn. 9Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig. 10Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek. 11Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk. 12Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.   13Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet. 14Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen. 15Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig. 16Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet. 17Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig. 18Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull. 19Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner. 20Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen. 21De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.   22Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra; 23må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid. 24Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem. 25Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor, 26eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit. 27Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet. 28Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.   29Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda. 30Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. 31Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.   32När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva. 33Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.   34Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri. 35Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. 36Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.  
Can i read the Bible on my phone/tablet?
Selected Verses