57 1För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. (2) Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi. 2Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig. 3Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet. 4Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd. 5Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. 6De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.   7Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova. 8Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. 9Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. 10Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. 11Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.  
Can i read the Bible on my phone/tablet?
Selected Verses