31 1För sångmästaren; en psalm av David. (2) Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. 2Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning. 3Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. 4Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn. 5I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 6Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN. 7Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden 8och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.   9Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. 10Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa. 11För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. 12Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. 13Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.   14Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» 15Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. 16Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd. 17HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. 18Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.   19Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 20Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp. 21Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! 22Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig. 23Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod. 24Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.  
Can i read the Bible on my phone/tablet?
Selected Verses