39 1Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva? 2Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda? 3De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan. 4Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka. 5Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? 6Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning. 7Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop. 8Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt. 9Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba? 10Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna? 11Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt? 12Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge? 13Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar? 14Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden. 15Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder. 16Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej. 17Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd. 18Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man. 19Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man? 20Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den! 21Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror. 22Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd. 23Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. 24Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit. 25För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin. 26Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? 27Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? 28På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. 29Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon. 30Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.  
Can i read the Bible on my phone/tablet?
Selected Verses